ÅKE WESTER
Sveriges många mossar och myrar lagrar enorma mängder kol så länge de är orörda. För att göra marken användbar för torvtäkt samt jord- och skogsbruk, har sedan lång tid tillbaka utdikning skett. Detta har lett till att växthusgaser frigjorts ur mosslagren, till största delen koldioxid men i viss mån även metan och lustgas.
Beräkningar har gjorts som visar att Sveriges dikade torvmossar släpper ifrån sig ungefär lika mycket växthusgaser som alla landets personbilar avger. Ändå är de dränerade våtmarkerna bara en liten del av alla Sveriges mossar och myrar, vilka sammantaget täcker ungefär 15 procent av landets yta.
Torven består till största delen av vitmossa, som under tusentals år legat och multnat i blöt och syrefri miljö. När mossarna dräneras och vattennivån sjunker, tränger syre ner och ombildar kolet i torven till koldioxid. Däremot sker på den odränerade, blöta torvmarken ett upptag av koldioxid genom torvtillväxt.
Tänkbara åtgärder för att komma tillrätta med de dränerade mossarnas stora utsläpp av växthusgaser är att antingen plantera skog där tidigare torvtäkt skett eller att återskapa våtmarker och sjöar genom att lägga igen dräneringsdikena.