ÅKE WESTER
I augusti månad var jag på studiebesök vid Vessige kraftstation i Halland för att på nära håll se deras lösningar för att ålar oskadda ska kunna passera ned förbi kraftstationen. Även hur man löst problemet med uppvandrande ålyngel.
Vy från dammen ner över fallet och gamla mjölkvarnen. Fallhöjd 22 meter.
Vattenintaget till nya kraftstationen byggd 2016 till vänster och till den gamla till höger.
Ägaren Jan-Åke Jacobsson står vid nya vattenintaget.
Vattenintaget till den nya kraftstationen med anordningar för att ålar ska kunna simma ut i gamla strömfåran. Det grova röret leder ut från en flyktväg över fingallret och det oranga röret kommer från en flyktväg i botten. Klicka för större bild.
Vattentuben ner till gamla kraftstationen.
Till vänster i intaget till gamla kraftstationen har man monterat ett 110 mm plaströr som med hävertverkan leder ålen ner i gamla strömfåran. Rörets mynning ligger ca 1 meter under vattenytan och ålen söker sig dit på grund av det starka suget.
Här syns det vita hävertröret på utsidan av vattenintaget.
Det rödprickade hävertröret går ner i en sväng vid vattentuben och upp igen för att slutligen spola ut vatten och ålar i gamla strömfåran. Ju längre rör desto mer dämpat vattentryck.
Ålyngelledare med uppsamlingstank placerad vid utloppet från nya kraftstationen.
Ålyngelledare konstruerad vid Karlstads Universitet. Klicka för större bild.
Forsande vatten ur slangen lockar in ålynglen till trappan.
En knottrig matta i botten på lådan för de små ynglen att ta sig upp i och vid sidan två kedjor för de större ynglen att åla sig upp genom.