Gamla strömfåran i Ljungsbro

Strömfåran torrlades i samband med att Ljungdammen byggdes som vattenmagasin till den nya kraftstationen i Södra Malfors, färdig 1936.

Naturvärdena i strömfåran är höga. Floran, fågelfaunan och ravinen har få eller inga motsvarigheter i länet och är av nationellt riksintresse. Strömmen uppströms Roxen har också varit ett lekområde för den rödlistade aspen och den för Roxen viktiga laxfisken nors. Långt tidigare fanns både lax, öring och harr i Motala ström. Försökstappningar har visat att en tappning av 2 m³/sekund kan återskapa flera av dessa lekplatser.

Utmed strömfåran finns även flera lämningar efter tidigare vattendrivna verksamheter, av vilka de flesta och största återfinns vid Jakobslund.

En restaurering av strömfåran och kringliggande natur skulle skapa ett populärt besöksmål för lokalbefolkningen och locka naturintresserade turister. Även bli ett unikt tillfälle för forskare att studera hur naturen återhämtar sig.

År 2010 tog jag initiativet till en förprojektering av tre fiskvägar uppströms Roxen - vid Nykvarn, Malfors nedre(vid Cloetta) och Malfors övre (vid Ljungdammen). Utredningen utfördes avJönköpings Fiskeribiologi och stod klar i februari 2011.

Initiativet till JönköpingsFiskeribiologis förprojekteringen skulle senare resultera i att jag fick Linköpings kommuns Miljö- och naturvårdsstipendium 2011 med motiveringen:

Linköpings dåvarande miljökommunalråd Muharrem Demirok har skrivit den fina motiveringen till att jag fick priset, vilket jag är mycket stolt och tacksam för.

10 år senare (hösten 2021), kunde jag glädja mig åt den fina och påkostade vandringsled, som anlagts med början vid samhällets utkant och bort till spegeldammen vid Jakobslund. Leden är ca 1,5 kilometer lång varav första halvan är tillgänglighetsanpassad med fina grusgångar samt räckesförsedda träspänger.

Här är jag fotograferad vid ett brantare parti i början på leden.

Utifrån de stenmurar och husruiner som fortfarande finns kvar samt med ledning av gamla kartor och historisk information, har denna rekonstruktion gjorts för att åskådliggöra hur anläggningarna kan ha sett ut vid Jakobslunds Bruk under dess storhetstid i mitten på 1800-talet.

Min stora förhoppning är nu att Tekniska verken kan bidra med forsande vatten kring ruinerna, för att ytterligare åskådliggöra hur verksamheten har fungerat med anlagda vattenrännor för att med vattenhjulens kraft driva hammare, blåsmaskiner m m. Så lite som 1 m³/sekund skulle inledningsvis ge strömmande vatten och en viss återhämtning av flora och fauna.

I väntan på en permanent lösning för att få forsande vatten i strömfåran, har jag funderat ut

en annan möjlighet, som tills vidare skulle kunna förse fåran med det mest nödvändiga vattenflödet. Metoden går ut på att leda ner vatten från närliggande Göta kanal.

Skarpåsens ängsbevattning

När Göta kanal byggdes för 200 år sedan, anlades vid Skarpåsen en stämsluss med en vattenlucka i botten för att kunna torrlägga kanalen åt ena eller andra hållet.

Normalt står slussportarna öppna och stängs bara när något underhållsarbete behöver göras. Kanalbolaget försöker hålla vatten i kanalen även under vinterhalvåret till glädje för

vintersportande människor.

I princip skulle alltså bottenluckan i stämslussen kunna stå något öppen året runt för att släppa ned behövlig mängd vatten till strömfåran.

Här är slussportarna stängda och vattnet har släppts ut genom luckan i botten till diket som leder ner till gamla strömfåran.

Luckan kunde även öppnas för att släppa ner vatten till nedanför liggande åkrar. För detta ändamål byggdes ett sinnrikt bevattningssystem med förgreningar åt olika håll.

Schematisk illustration till Skarpåsens bevattningsanläggning. Klicka för större bild.

På ovanstående foto syns ett parti av Skarpåsens sinnrika ängsbevattning med bassängen, som kunde vattenfyllas.

När luckan i kanalen öppnades forsade vattnet in i bassängen på ovanstående foto och sedan kunde brukaren välja vilken äng eller åker han för dagen ville bevattna. Om alla de tre luckorna i bortre änden av bassängen var stängda, skulle denna vattenfyllas upp till ca en meter under kanalens nivå och överflödigt vatten rinna ut åt sidorna.

En illustrativ teckning som visar hur vattnet leds ned från kanalen till gamla strömfåran via ett befintligt dike, som avslutas med en kulvert under Tegelbrukets anläggning. Till samma dike kommer även vatten via en kulvert från åkrarna söder om kanalen (den streckade linjen nere i vänstra hörnet).

Klicka för större bild.

På teckningen ovan har alltså luckan till vänster i bevattningssystemet öppnas lite i överkant så att en lagom mängd vatten strömmar ner i diket och vidare till strömfåran. Detta vattenflöde skulle även kunna utnyttjas som fiskväg och då speciellt för ål och ålyngel.